Måste ta en paus. Kommer tillbaka när jag plockat upp mig själv från golvet och hittat något som kan limma ihop mig igen. Jag vet inte när det blir. Kanske om två veckor. Två månader. Eller två dagar. Det får ta den tid det tar.

Det bästa på hela P3 Guldgalan igår var tveklöst Markus Krunegårds premiärspelning av den nya singeln. Dog lite. Förbereder mig på ytterligare ett fantastiskt album och förhoppningsvis lyckas jag ta mig till någon spelning med honom i sommar. Han kommer alltid vara number one. Så är det.



Ehm, ja. Hela youtube verkar ligga nere för tillfället (skulle dock inte förvåna mig om det bara drabbat min dator) men klippet kanske blir synligt så småningom. Vem vet.

P.S. Nu syns det. In case ni inte var observanta. D.S.

Har spenderat dagen på stan med Högalidsällskap. Lovan och Simon förgyllde lördagen för alla kalmariter genom att spela och sjunga inne vid Kvastenhörnan. Sjukt bra! Mötte upp Anton, Fredde och Lina och stod och lyssnade en stund. Vid halv två-tiden när de sjungit klart styrde vi kosan mot Carlings, följt av Baronen och slutligen landade vi på Kullzénska. Där satt vi till fyra och hade det allmänt asgött. Diskuterade livet osv osv. Ni vet hur det är i belevade kretsar. Festade till det med en varm choklad och en halv semla. Storslaget. Är till och med så fräck att jag lånar Freddes bild utan att fråga. Men han har säkert överseende med det. Ehm. Hoppas jag.



Så här glada var vi inne på Kullzénska!

Vi skriker tyst så tyst

ligger sida vid sida

rygg mot rygg

ja vad fan gör vi nu

Om jag fick bestämma skulle det inte vara så jävla kallt ute. Då skulle jag slippa frysa ända in i benmärgen utan att sova i långa byxor + långärmad tröja + min ziperall under duntäcket. Eller så skulle jag ordna lite elementär blodcirkulation åt mig själv och inte behöva vara så handikappat frusen. Det är ju trots allt januari och ännu inte mer än någon enstaka minusgrad, så egentligen har jag väl ingen befogenhet att klaga. Å andra sidan är det ju inte helt fel att kunna gå runt i shorts, linne och solglasögon en solig födelsedag i juli. Men jag vill ju varken att det ska bli sommar eller min födelsedag. Jag vill ju bara ha lite värme. 

Ja ja, jag har börjat kolla på Andra Avenyn igen. Första säsongen, när det var i sina absoluta glansdagar. Återigen förundras jag över hur en serie kan vara så fullkomligt värdelös men ändå så briljant. Älskar den med alla dess brister av hela mitt hjärta. Men - förutom att det är den bäst-sämsta serien i svensk historia har jag dessutom insett att den innehåller en hel del sjukt bra musik. Reflekterade aldrig över det back in the days (var förmodligen upptagen med att fascineras över den extrema lägstanivån på skådespeleriet och alla trådar som aldrig följdes upp), men nu har jag hittat en del guldkorn. Guldkorn av artister jag redan visste om, visserligen, men det spelar ju ingen roll. Sedan igår har jag lagt till följande två låtar i min spellista:





Robyn och Johnossi - två artister jag sedan tidigare är rätt välbekant med. Men låtar får ju ofta en helt ny dimension när de spelats i ett visst sammanhang. Inte minst när det sammanhanget innebär en blödig scen i Andra Avenyn.

Jag kanske har blivit skadad efter att ha sett på Vakna med The Voice varje morgon i fyra års tid, men plötsligt kände jag ett enormt sug att efterapa deras programpunkt Tre saker. Främst för att jag älskar att prata om mig själv men även för att jag har fått en hel del nya läsare som kanske inte vet någonting om mig. Och det vill vi såklart motverka till varje pris. 

Här är reglerna: Fyll i följande påståenden med tre olika saker. Det får varken vara fler eller färre och ni får inte motivera era val. Det behöver inte vara en topp tre-lista utan kan vara tre helt random grejer, bara det stämmer in på påståendet. Med andra ord behöver ni inte välja de tre filmerna som berör er mest (till exempel) utan bara tre filmer som berör er på något sätt. Välj er pretentionsgrad själva. Jag har förvisso satt ribban genom att konstruera hela den här listan. Men det behöver ni ju inte lägga någon större vikt vid.

Jag utmanar: Alla som känner sig manade. Eller utmanade. Eller som har lite tid över, helt enkelt.


Tre saker jag tycker om att äta:
1. Avokado
2. Halloumiost

Nöter Oasis och gör absolut ingenting. Känns som när jag var sexton.

Alltså. Har tänkt på en sak. Jag tycker att min skola är felkonstruerad. Rent arkitekturmässigt liksom. Utifrån är den uppbyggd som ett stort, gult flervåningshus med en tvåvåningsflygel åt ena hållet och en annan flygel åt andra hållet. Problemet är att trots att de rent materiamässigt sitter ihop går det inte att på ett vettigt sätt ta sig från flygel A till flygel B. Vill man göra det har man tre alternativ: 1. Gå utomhus (och dö i kylan), 2. Ta alla trappor upp till internatet på översta våningen, gå genom hela den korridoren och ta trappan ner på andra sidan (tidsåtgång ~fyra minuter extra) eller 3. Chansa på att det ej pågår bollmassaker i gympasalen och gena där igenom. Har tänkt på det här ett tag nu. Förstår verkligen inte varför man inte bara gjorde livet enkelt och byggde en helt vanlig korridor istället. Det är ungefär som om jag skulle bo i ett hus utan att ha några dörrar mellan rummen, så att jag varje gång jag ville ta ett glas vatten i köket eller se på Filip & Fredrik i vardagsrummet var tvungen att snöra på mig skorna och gå genom trädgården. Sjukt osmidigt.

Det är alltså sådant här jag använder min hjärnkapacitet till. Känns relevant. Men öh. Ja. Förutom denna lilla konstruktionsmiss är det världens bästa folkis.

Nyss hemkommen från frisören och 330 spänn fattigare. Kapade de slitna topparna och känner mig som en gudinna igen. Som jag naturligtvis alltid brukar göra. Spenderade halva månadens kvarvarande ekonomiska tillgångar men vad gör man inte för att förbli gorgeous. Just det, man gör vad som helst. Kapar högra handen istället om det skulle bli vad som krävs för att ligga på topp. Karvar ut mina ögon om det blir modernt. Offrar alla mina besparingar och min framtid. Style is everything. Det vet väl alla.

Kändes sinnessjukt jävla bra att vara tillbaka i skolan idag. Träffade alla fantastiska människor som jag gått omkring och saknat i tre veckors tid. Och att få komma igång med allt sjungande och spelande igen känns marvellous. Till och med vecka 6 ska vi hålla på med musikalisk fördjupning, vilket innebär att man får välja ett område inom musiken - precis vad som helst - som man vill bli bättre på och sedan arbeta självständigt med vägledning fram till utsatt datum då allt ska redovisas för klassen på något sätt. Jag har valt att skriva och komponera minst tre hela låtar och för en gångs skull få dem färdiga. Jag har en tendens att påbörja saker men när jag tappar inspirationen ger jag så lätt upp. Den tröskeln hade jag tänkt pallra mig över, och därför ska det bli spännande att se vart jag hamnat om ett par veckor. Wish me luck!  

Sitter hos Linnéa och plöjer igenom våra respektive bloggarkiv. Kan inte tänka mig någon bättre lördagsunderhållning. Hittade till exempel följande inlägg från 2009:

"Helt okej dag idag. Det som är det bästa av allt är att vi slutar tjugo i två vilket behövs efter slakten på onsdagar. Är däremot lite småirriterad för jag hade gärna gått på bistro ikväll, om jag hade fått veta att det skulle vara lite tidigare än igårkväll. Om jag skulle få för mig att traska dit skulle jag 1. få gå själv eftersom ingen annan pallar 2. gå i pyjamas eftersom jag inte vet vad jag ska ha på mig och 3. sitta ute och frysa eller sitta i ett hörn och sova eftersom jag inte alls har energi till att gå ut ikväll.VARFÖR KAN DE INTE INFORMERA LITE TYDLIGARE OM NÄR DET ÄR SÅ MAN HINNER LADDA!? fan. Hur svårt kan det vara? Dessutom ska mitt jävla utvecklingssamtal äga rum när vi har sovmorgon. Jag hatar utvecklingssamtal. Shoot em all. Det är det värsta som finns. Man sitter där och känner sig som ett fucking objekt när madre och lärare pratar om en. Kränkande på hög nivå. JAG HATAR DET SOM FAN. Dessutom ska vi inte ens snacka om hur det går i skolan, utan hur man känner att man kommit in i klassen. Jag ska ställa mig upp på stolen och skrika "JAG ÄR MOBBAD OCH HAR INGA VÄNNER, ALLA HATAR MIG OCH JAG VILL DÖÖÖÖÖÖÖ" bara för att protestera. För som sagt, jag hatar utvecklingssamtal. Jag känner hur tonen i inlägget förändrades en aning. Men det är skitsamma. Jag ska snart äta burger king för det är så jävla gott. Då kanske jag lugnar ner mig igen." 

Funderar över vilken typ av störning jag led av. Någonting var ju uppenbarligen fel. Hur är det ens fysiskt möjligt att ändra sinnesstämning så brutalt på mindre än femton rader? Kan åtminstone trösta mig med att jag inte längre skrämmer bort potentiella vänner i samma utsträckning. Och att jag nu för tiden har någonting att skratta åt. Man får glädjas för det lilla.  

Sitter på Högalid och ba känner hur livet långsamt återgår till sitt rätta element. Än så länge är det inte så jättemånga som återvänt till skolan, men Elin och Linn are going strong på Norra. Barrikaderade mig där i väntan på skolstarten på måndag. Är så jävla taggad att det känns smått psykopatiskt - det är inte många som känner en sådan eufori inför att börja skolan efter lovet. Men så är det när man läser sång på världens bästa folkis.