Hej! Ursäkta min frånvaro. Har fullt upp med att ta vara på den sista tiden med mina helt fantastiska vänner på Högalid. På fredag är det skolavslutning och det var längesen jag våndades så mycket inför något. Jag återkommer snart med fortsättningen på Lettlandsresan, bilder och filmer från min konsert samt snapshots från den kommande avslutningsveckan. Håll ut.

Imorgon är det alltså dags för min avslutningskonsert på Högalid. Shit, jag är så galet taggad!! Trotsar den numera avtagande förkylningen med förångat mintvatten och slemlösande tabletter. Hoppas på det bästa och hostar/kvider/nyser mig igenom låtarna om jag måste. Fick dessutom veta att det är en notis om konserten i Barometern!? Har inte pratat med dem över huvudtaget men det var ju jävligt fett. High life! Wish me good luck.

Nu är jag hemkommen från Lettland, och det finns så mycket att berätta att jag inte vet var jag ska börja. Tänkte att jag ska dela upp det lite för att inte totalt överväldiga er med misär. Så här kommer en liten inblick i vad vi gjorde de första dagarna:

Efter natten from hell ombord på färjan från Karlshamn kom vi fram till den litauiska staden Klaipeda vid niotiden på morgonen. Färdades via buss över gränsen till Lettland och staden Liepaja, där trippen inleddes med en guidad tur. Vi fick först proviantera i ett litet "köpcenter" med typ tio affärer, sen åkte vi med vår turistbuss och engelskspråkiga guide ut i förorten. Där rådde misär. Solen sken men inte på de husen. Allt var förfallet och det vackra vädret till trots såg allt grått och ledsamt ut. Guiden berättade att det var Liepajas fattigaste del, och med tanken på standarden hoppas jag verkligen det stämmer.

Mitt bland alla söndervittrade stenhus, ruttnade fasader och utslagna fönsterrutor låg en helt fantastiskt storslagen katedral. Den såg nästan orientalisk ut, med guldbeklätt tak och rundade tinnar och torn. Den glittrade och gnistrade i solskenet - en nästan obegriplig kontrast till förfallet runtom. Vi fick veta att katedralen under kommunismens regim använts som "hobbyhus" till soldaterna, där de spelat basket och kollat på film inne i den stora salen. Eftersom ljudet studsade upp i de höga kupolerna valde man att snickra igen takhöjden inifrån, så man skulle kunna se på film ostört. Ganska absurt kan tyckas, med tanke på kyrkans storslagenhet. Men religion ansågs förkastligt och man gjorde nästan allt man kunde för att håna den. Vi fick i alla fall gå in och se på en pågående gudstjänst en stund, där de rysk-ortodoxa kvinnorna och männen stod och mässade i små hucklen och konstiga kläder. Väldigt svårt att relatera till men intressant att bevittna.

Vi besökte även en två kilometer lång pir, med fantastiskt fina och speciella stenar längsmed hela sidan. Det var väldigt vackert där och man kunde se flera kilometer av stranden åt båda hållen. Dock var det inte den enda stranden vi besökte - vi åkte till en av de allra finaste i landet. Den hade vit, finkornig sand och tydligen var det väldigt varmt i vattnet också, fick jag höra av mina insane vänner som badade. Det var i alla fall sjukt mycket medelhavskänsla över stället och jag hade inte gissat att det var Baltiska havet vi blickade ut över. Sjukt fint och inte alls som man föreställer sig att det ser ut i Lettland!

Under den guidade turen hann vi även med en visit på ett gammalt soldatfängelse. Det var mörkt och kallt utan fönster och vi blev visade de pyttesmå cellerna soldaterna fick spendera flera dagar i tillsammans med et trettiotal andra om de misskött sig i armén. Vår smått crazy guide (som för övrigt såg ut lite som Jesus eller Thomas diLeva) låste dessutom in oss i flera minuter i en minimal, kolsvart cell. Dog lite, jag hade uppenbarligen inte klarat mig särskilt bra som olydig soldat i Lettland.

Nu, mina vänner, tar jag och åker till Lettland. Jag har kommit fram till att jag egentligen inte har en jävla aning om vad det är vi ska göra där, men jag är övertygad om att det blir både roligt och givande. Den mest spännande utmaningen lär bli att hålla lektioner för knappt engelskspråkiga barn. "Hello children, could you please play a C minor?" och ingen fattar någonting. Det kanske slutar med att alla sitter i en pedagogisk ring och klappar olika rytmer på knäna. Det återstår att se. Jag är i alla fall tillbaka först på söndag, så fram till dess får ni hålla er till godo. Hej då!



Googlade staden vi ska till och fick fram det här. Det ser ju trevligt ut! Lagom pittoreskt osv.

I onsdags hade Allmän Musik-kursen konsert på skolan. Det bjöds på allt från Coldplay och Ceasars till metal (i'm sorry men jag kan tyvärr inte namnen på några metalband) och egna låtar. Det var grymt bra och jag satt på frontrow och applåderade. Har faktiskt suttit och lyssnat igenom flera av de klipp jag lyssnade i efterhand för att det var så bra. Här kommer lite bilder:

Var inne på hejkalmar.se nyss och alltså, jag dog lite. Har verkligen världens bajsnödigaste beskrivning av min blogg där. Pratar om människan som individ och mina egna reflektioner som avspeglar sig i mina texter och massa annat jävligt tramsigt och högtravande. Skäms lite. Förmodar att jag knåpade ihop den beskrivningen sent en lördagnatt när jag suttit och läst webbpoesi och typ halsat rödvin på min kammare i hopp om att bli lite mer kultiverad. Jag undrar om man kan ändra den i efterhand? Känner att kultureliten eventuellt kan bli lite besvikna när de möts av inlägg med en ful hallonpaj eller mina utläggningar om hur mycket jag älskar Dexter. Vill inte slösa bort deras värdefulla tid med mina ordbajserier. Får försöka ta tag i det där. Hm.

God afton. Eller god natt kanske, klockan är ju faktiskt fem i två. Har de senaste dagarna insett att jag har så sjuuuukt mycket att göra just nu att jag inte vet hur jag ska pussla ihop det. Så här ser den närmsta framtiden ut:

- Lördag: Fika med Lisa & Joanna, körkonsert på Kalmar slott på kvällen
- Söndag: Umgås med Anna och Lina samt AnnSofis konsert på kvällen
- Måndag: Försöka repa gärnet inför min konsert och troligen träffa Gun (med flera) en sista gång innan hon åker
- Tisdag till fucking söndag: Befinner jag mig på väg till, i eller på väg hem från Lettland (av alla ställen)
- Måndag: Måste jag repa ihjäl mig inför min konsert
- Tisdag: Har Elin sin konsert
- Onsdag: Har jag min konsert

Bara känner paniken stiga i bröstet (okej, överdrift) när jag tänker på all rep- och planeringstid som går förlorad under vistelsen i Lettland. Men jag antar att det är okej. Det är ju trots allt en välgörenhetsresa och jag tror det kommer bli väldigt intressant och lärorikt. Dock gör den mig lite stressad, som ni kanske förstår. Utöver schemat ovan är det dessutom en massa massa människor jag vill träffa och det blir ju lite svårt att klämma in just nu. Jag får hålla mig till tåls till efter min konsert, helt enkelt.

Nå väl. Nu ska jag sova. God natt!

Jag hoppas ni kommer?

Vi har det bra fint på Högalid! Tänk att jag haft äran att lära känna dessa fantastiska människor. Shit, jag börjar bli helt blödig när jag tänker på det.

Resan till Köpenhamn var mycket fin. Första dagen var vi på Louisiana men på grund av fotoförbud finns inga bilder därifrån. Ni får alltså hoppa mitt in i torsdagskvällen istället. Det här har vi gjort:


Vi åt asgod vegetarisk buffé på Riz Raz. Folk prisade den hemgjorda falafeln och åt tills vi knappt kunde stå.


Anna gick mot strömmen och beställde á la carte istället, men hon var lika snygg för det.


Lotta hade det trevligt.


Nästa dag gick vi på upptäcksfärd i staden.


Här levererade Simon posen vid ett av alla vi-står-och-velar-i-ett-gathörn-moments.


Jag hittade muggen som var meant to be mine på Urban Outfitters. På grund av finansiella svårigheter kunde jag dock inte köpa den. FML.


Fann även den här muggen, och Johan och jag drog en repris på det välkända LOL-foton från i höstas.


Yamahbombagänget fann sin plats vid det här skyltfönstret.


Simon är van att vara längst men fick tyvärr se sig besegrad utanför Guinness World Records-museumet.


Lovan och Anna var lyckliga på torget.


Vi hittade till en Walt Disney-butik och euforin infann sig hos samtliga!


Ville köpa alla gosedjur i hela butiken. Alltså alla.


Moa fann sin själsfrände.


Villa aldrig lämna denna nostalgiska plats.


Upp och ner längs Ströget löpte ett Sambatåg med slagverkare, och hakade naturligtvis på en liten stund. Tänk om sådant fanns i Kalmar, hur fett hade det inte varit med parade upp och nedför Larmgatan varje lördag?


Vi hade det helt enkelt väldigt fint. Köpenhamn är en fantastisk stad och jag längtar redan tills jag får åka dit igen. Då hoppas jag att det blir en lite längre visit, så man hinner se lite mer än vad vi gjorde nu. Det er for vildt.

Kan ni tänka er, imorgon drar jag iväg på en liten minitripp igen. Denna gången är destinationen Köpenhamn och det är inte bara min klass, utan mer eller mindre hela skolan, som ska med. Vi ska gå på konstmuseumet Louisiana och allmänt hänga i storstaden. Frukost serveras 06.15 på skolan imorgon, så för att undvika eventuella vägavkörningar imorgon bitti ska jag sova hos Anna. Innan dess ska jag dock slänga i mig lite mat, sedan ska vi fortsätta vårt Dextermaraton. Ni får ursäkta om jag verkar lite obsessed, men jag har en tendens att bli det med saker som är riktigt, riktigt bra. Någon dag ska jag introducera alla oinsatta stackare i serien, I promise.



Hej då, jag kommer hem sent fredag kväll så nu hörs vi nog inte förrän till helgen. Take care osv osv.

Idag har jag planerat min avslutningskonsert mer eller mindre hela dagen. Jajamen, alla i klassen ska anordna varsin konsert i valfria proportioner och sedan genomföra den från embryostadiet till färdig produkt. Tänkte väl försöka fokusera en hel del på mina egna låtar så är i full gång att skriva lite nytt material. En låt som jag inte skrivit men däremot gjort sångmelodin till samt sjungit är Freddes grymma låt Insubordination. Ungefär så här låter den, och kommer låta på konserten, men kanske med några små justeringar:



En liten teaser för min kommande konsert alltså. Förväntar mig att alla mina miljoner bloggläsare dyker upp - annars blir jag åh så besviken. Återkommer med tid och plats osv.

Vet ni vad? Jag har gått och blivit ett med samhället. Äntrat den sociala samhörigheten. Skaffat mig en iPhone. Annas sköna kompis Helena ville bli av med sin gamla 3GS och abonnemanget den förde med sig, så det var bara för mig att betala 974 kronor och överta den gamla dyrgripen. Har dock inte fått den att funka helt än, men hoppas på att det löser sig med operatörsbytet typ imorgon. Än så länge släpar jag alltså runt på min gamla Nokia. Vårt långa förhållande till trots känns det jävligt skönt att äntligen bli av med den. Den var mig trogen till en början, men om jag ska vara ärlig började det knaka i fogarna redan efter några månader då displayen slutade fungera på ett vettigt sätt. Men jag stod ut - ända från oktober 2009 till idag. Ganska strongt med tanke på att problemen hopat sig och att både batteriet och minneskortet svikit mig mer och mer på senare tid. Det är alltså dags att gå vidare nu. Jag känner det i hela kroppen. Och med en ekonomi som främst lämpar sig för sparande inför höstens Parisbravader var det här ett perfekt alternativ i väntan på bättre tiden och en release av iPhone 5. Hallelujah.